Tärningar har en historia om att spå människors öden. Deras första användningsområde var att avgöra om en person skulle få lycka eller olycka i livet. Dessa tärningar ? som först var föremål ? kastades upp i luften och beroende på hur dem landade kunde människans framtid avgöras. Allt tärningarna sa var gudarnas vilja. Under tiden då tärningarna blev erkända som tärningar var det därför folk som började be till en tärningsgud. Denna gud skulle hjälpa personen att slå rätt nummer i tärningsspel eller i en dom som handlade om livet.
Tridion, tärningsguden, ska ha dömt både oskyldiga och skyldiga människor. Därför porträtterades han som hälften ond, hälften god. Tridion var slumpens gud. Han var nyckfull och oansvarig. Om du bad till honom kunde du inte vara säker på att han skulle välsigna ditt kast. Däremot om du aldrig bad till honom sas det att man ständigt skulle vandra i lyckans skugga och aldrig glänsa i dess sken. Historier som berättades om Tridion kunde vara allt från barnberättelser till skräcksagor.
En barnsaga berättar om Tridions slumpartade liv och hur turen ändå alltid var med honom. Snubblade han över en sten så hittade han guld i gruset. Mötte han en rånare så slutade det med att han fångade in rånaren och fick flera tusen i belöning. De lite mer skräckfyllda sagorna berättade om hur han gav en man ständig lycka i tärningsspel. Dag ut och dag in kastade människan in vinster. Tills en dag då han blev oskyldigt anklagad för att ha dödat en medspelare. I domstolen beslöts det att man skulle lämna avgörandet till gudarna och kastade sin tärning. Människan pustade ut ? han visste att Tridion välsignat alla hans kast. Människan blev dömd. Tridion hade tröttnat på människans självsäkra min och övergav honom när det verkligen gällde. Flera berättelser handlar om hur Tridion enkelt förråder andra när det är som viktigast.
När tärningsspelen sedan blev mer och mer erkända som ett slumpspel och inget som hade med någon gud att göra ? så var det många som övergav tärningsguden. Ingen bad till Tridion innan ett kast längre. I domen kastade man bort tärningarna och det blev plötsligt inte lika viktigt att ha slumpensgud på sin sida.
Även om Tridion är en okänd och gammal gud så finns det än i dag de som hoppas på att han vore sann. Tridion är ingen perfekt gud. Han är som en människa både god och ond. En saga säger att han avundades människans slumpartade liv ? för även om mycket som hände honom kunde ses som en slump så var det alltid en positiv slump. Därför förrådde han människor som blivit vana vid lyckan av slumpen tärningarna gav dem. Det han verkligen gillade var att ge lyckan i tärningsspel till någon som aldrig förut sett den.